"Den sista gangen jag säger god natt till dig vet jag inte att det är sista gangen jag gör det. Om jag hade vetat det hade jag förmodligen lagt mer energi i avskedet. I stället säger jag att jag tror att jag gar och lägger mig hos Ivan snart. Du protesterar inte. Med blicken fäst vid din dator later du mig ga och jag gör det, jag gar, för allra sista gangen gar jag ifran dig. Jag tror att vi ska ses i morgon bitti. Det gör vi inte. Vi ses aldrig mer."
En morgon finner Carolina sin man död i sängen. Hon blir ensam med deras lille son och tvingas till ett helt nytt liv, samtidigt som hon rannsakar det liv hon har haft. "Lat oss hoppas pa det bästa" är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan ocksa med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.