I forsta delen av sina memoarer tar Alice Lyttkens oss med till sekelskiftets Malmo och en ombonad tillvaro i ett borgerligt hem. Hon skildrar minnesbilder fran barnaaren, ofta glada, men inte enbart rosafargade. Tidigt blev hon medveten om att det fanns en betydligt otryggare varld utanfor hennes egen. Det var nar hon foljde sin far pa sjukbesok i Malmos slumkvarter och motte noden i ohygglig, naken gestalt. Hon berattar ocksa soliga minnen fran vistelserna pa Övedskloster och Torup, miljoer som borgarflickan iakttog med beundran men ocksa med kritisk blick for klasskillnader och standshogfard. Dartill ger hon skakande sjukhusbilder fran tiden som krigsskoterskeelev. Nagra ungdomsforalskelser skildrar hon livfullt och humoristiskt for att slutligen komma fram till den stora livslanga karleken, Yngve Lyttkens.
Ömsint och humoristiskt levandegor Alice Lyttkens sitt liv fram till ar 1920 sa avlagset men med Alice Lyttkens som berattare sa nara var egen tid. Alice Lyttkens berattar med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som ar hennes kannetecken.