"Doktorn lyssnade och tittade som dom gör, och sa fick han syn pa farsans hand och da blev han intresserad; 'Ni har verkligen en intressant akomma här. En sammandragning som kan opereras men det krävs att en specialist tittar pa er.'En vecka senare körde jag honom till sjukhuset efter en manad var han död. Han hade cancer i hela magen och i levern och sa hade han sin gamla handskada som han lärt sig leva med. Men det är väl fingrarna man ser pa folk och tänker mest pa.Och händerna."För farsan hade händerna varit ett arbetsredskap. När han skadade sig hade han istället för att söka hjälp lindat en trasa runt och fortsatt jobba. Det var manga ar sedan nu, men han hade aldrig kunnat öppna handen helt igen. Denna novell är en del av novellsamlingen "Farsan och jag", som skildrar en barndom och ungdomstid fran förra seklets början. Detta är den avslutande delen, bade av novellsamlingen, och relationen mellan far och son.-