I "Livstycken eller Att fästa tradar" knyter Kerstin Bergström an till de tidigare självbiografiska romanerna och gestaltar den langa resan fran livshat till livstro. Bergström blickar tillbaka pa livet som varit, som blev mycket längre och rikare än hon möjligen trodde, men ocksa fyllt av mörker och strider. Hon skriver för människorna som fanns där med henne genom livet, som nästan alla är borta, och för vindarnas hus där hon formades som skrivande person. För livet. Livet som formade henne till den hon är, den som bara maste berätta den här historien. -