Broderns död har paverkat Herbert pa oväntade sätt. Varje aspekt av hans vardag har nu dödens slöja över sig, men Herbert är inte rädd. Det finns snarare en sorts njutning i att ge kroppen det den behöver, innan livet försvinner fran den. Varje morgon när han kommer in pa kontoret gör han en stor sak av att langsamt ta pa sig sin rock, och göra sig bekväm i sin stol. Hans äldre kollegor, kontorschefen Lund och byggmästaren Klasson är för det mesta en aning irriterade pa sin yngre medarbetare. Grubblerierna har Herbert lämnat bakom sig, det är en ungdoms lek att halla pa med filosofi, och tänka pa ideologier menar han. Men snart ska Herberts enkla syn pa livet utmanas, och hans liv kommer aldrig bli vad det varit."Men Herbert Folkesson kunde aldrig glömma att brodern, Folke, hade gatt bort. Det var just detta: att han gatt bort. Egentligen tänkte han sig inte begreppet död, med allt som föregick och omgav detsamma, sjukdom, läkare, avtynande, den sista intensiva kampen för att vidmakthalla livsgnistan, och sedan döden, döden och begravningen, blommorna, prästen, de sörjande."-