Efter andra världskrigets slut flydde nazisten Alois Brunner till Syrien. Där levde han i bästa välmaga, förhallandevis öppet om än under det falska namnet Georg Fischer. I Damaskus umgicks han med österrikiska ambassadörer, syriska regeringsmän, venezolanska terrorister, västtyska vapenhandlare och diverse förrymda nazister. Den svurne antisemiten hade nära kopplingar till bade den tyska och den amerikanska underrättelsetjänsten, och ägnade sig därutöver at allehanda mer eller mindre ljusskygga affärer. Utöver att föda upp kaniner bidrog han med att utveckla Syriens kemiska vapen. Hela tiden jagades han av Mossad och andra rättskipare.
Varför skyddades Alois Brunner av den syriska regimen? Vad ägnade egentligen Brunner sig at under de manga aren i Damaskus? Varför blev Brunner aldrig straffad, trots att han upprepade ganger dömdes för de förbrytelser han begick under andra världskriget? I Eric Ericson och Susanna Wallsténs Mannen i Damaskus sammankopplas nutid och datid. Utifran historien om Alois Brunner skapas en berättelse om bland annat Syrien, storpolitik och etik.
Under arbetet med Mannen i Damaskus har Eric Ericson och Susanna Wallstén besökt atskilliga arkiv. De har intervjuat historiker, diplomater, nazistjägare, förintelseförnekare, inspärrade terrorister och manga andra. Efterforskningarna har fört dem till bland annat Egypten, Österrike, Tyskland, Frankrike, Marocko och Sikea.