Min mosters migran : eller Hur jag blev kvinna

Jag hade en gang en moster som led av migran. Standigt och jamt. Sa fort familjen samlades till fest fick min moster lagga sig bakom fordragna gardiner, sarskilt om det var nagot hon skulle halla i - Sa var det i 32 ar. Fran 1960 till 1992. Fran 27 till 59 ars alder. Eller under alla ar hon var gift. Julen 1992 chockade hon familjen genom att lamna sin man. Sedan dess har hon aldrig haft migran.

Sa inleder Hanne-Vibeke Holst sin sjalvbiografiska debattbok om kvinnors liv under 1900-talet, som det formades (av man) och levdes i hennes egen familj. I lust, i nod - och ofta under tyst protest. Hon tar sin utgangspunkt i Simone de Beauvoir och Virginia Woolf och fastslar att de ar lika aktuella som nagonsin.

Hon skriver om sin mormor, sin mor, systrarna, vaninnorna, och det ar bitvis ett sorglustig avslojande av kvinnokonets standiga undergivenhet. Men framfor allt ar detta en uppriktig och oerhort sjalvutlamnande berattelse om flickan och kvinnan Hanne-Vibeke, hennes uppvaxt och upproriska ungdomstid, hennes sexualitet och kvinnliga strategier nar det gallde att fanga man, hennes aktenskap, skilsmassa, mammarollen. Hanne-Vibeke Holst konstaterar att hon ar lika gammal som Barbie-dockan, som i den nya millenieversionen ar lika feminin och ofarlig som nagonsin. Och hon undrar om kvinnor verkligen vill ha jamstalldhet. Varfor finner sig annars starka kvinnor fortfarande i att bli betraktade som andra klassens varelser? Varfor forklaras kvinnokampen som dod, foraldrad, osexig, otrendig? Var finns upproret, vreden?

"Hanne-Vibeke Holst ar narmast ohyggligt modig... Hon banar vagen for en dialog och gemensam konskamp och har skrivit 90-talets viktigaste debatt bok om feminism och dansk kvinnoidentitet."

Connie Bork, Politiken

"Som en seismograf avlaser hon de sma men vasentliga detaljerna som hela vagen genom kvinnans liv inprantar i henne att mannen ar mer vard, den som styr... Den sjalvbiografiska berattelsen ar bade sarbar och oangriplig. Sarbar for att den stracker ut hela handen (och darmed ar latt att avvisa som privat kanslotrams). Oangriplig for att den personliga erfarenheten och upplevelsen ar just detta - oangriplig." Signe Lindskov Hansen, Information

Dettagli