Det är 1700-tal i en liten timrad stuga i storskogen vid Rökans strand i Västerbottens inland. I en gungstol framför den öppna spisen sitter en man och skriver; det är landsändans förste självutnämnde reporter författaren .
Det ger honom den unika chansen att 300 ar senare fästa pa pränt det som inte fick glömmas: hans kärlek och förundran inför den lilla människans storhet, till ekorren pa nävertaket, stubben vid astranden, mödans näverskor pa stigen mellan skogens gläntor, där de sma men stora människorna i skymundan levde sina liv vid sidan av den stora världens likgiltighet.
Men inte riktigt, inte ännu! Där satt han fortfarande, reportern, i solskenet pa sin tänkarstubbe! Där fäste han pa pränt gläntornas nyfödda och döda, missväxtar, kamp för tillvaron, glädjeämnen, möda och hemvävd lycka. Och sa plötsligt, mitt i torftigheten och överflödet, Franska revolutionen och Gustaf den tredje skjuten!
Och idag, 2019, sitter han där fortfarande, reportern, och lyssnar till samma Röka som da. Den kan berätta stora ting nästan tidlösa för den som vill lyssna. Författarens kärlek till an, bygden och dess människor gar som ett stilla, vemodigt porlande genom berättelsen. Inte en enda är glömd!