Minnen, bara minnen

Lars Gyllensten (1921-2006) papekar själv i sitt förord att de flesta ser pa memoarer med misstänksamhet, och det med rätta. Tal i egen sak, skryt och tillrättalägganden. Men, skriver han ocksa, samtidigt som minnet är korrumperat och inställsamt är det ocksa självständigt, nyckfullt och hänsynslöst. Och det är i hög grad den här opalitligheten i minnets pahälsningar som han själv tagit till vara i sin bok. Friskt och fritt fram har han skrivit ner sant som minnet behagat lämna till honom. Här ryms berättelser om föräldrarna och hustrun och deras släkter och om uppväxten i 20- och 30-talets Stockholm, som är levande och kärleksfullt skildrad. Här finns kapitel om hans medicinska studier och forskning, om en mangfald vänskaper och om yrkeslivet bade som forskare, debattör pa Dagens Nyheter och författare. Lars Gyllensten har suttit i styrelsen för Sveriges Radio, Dramaten och Nobelstiftelsen och var under manga ar ledamot av Svenska Akademien. Han lämnade den i samband med Rushdieaffären. Gyllensten later anekdoter, humoristiska kryddkorn, vidräkningar och sakligt redovisande avlösa vartannat ocksa i skildringarna fran dessa periodvis sa dramatiska och konfliktfyllda verksamheter.

Dettagli