Efter sin blodiga militärkupp i Chile 1973 införde general Pinochet en nyliberal ekonomisk politik. Repressionen, brotten mot de mänskliga rättigheterna och förföljelserna av oliktänkande och oppositionella fortsatte. I praktiken införde man en polisstat där de fria marknadskrafterna släpptes helt lösa, garanterade av soldaternas bajonetter. Ett demokratiskt samhälle skulle aldrig ha infört ett ultraliberalt ekonomiskt system som sa uppenbart försämrade levnadsvillkoren för de breda folkgrupperna.
Detta är berättelsen om hur de allra fattigaste drabbas hardast mitt i den värsta diktaturen. Arbetslösheten nar nya rekordnivaer, priserna stiger, reallönerna holkas ur och inkomstskillnaderna och ojämlikheten ökar kraftigt. Sjuk- och hälsovarden försämras, bostadsbristen stiger och lärare avskedas. Planboken bestämmer vilken vard chilenarna kan fa inte behovet. Man förlorar de gemensamma värderingarna i samhället och könsrollerna ändras.
Nöden bara växer i kakstäderna runt Santiago och i kolgruvedistriktet i söder. Samtidigt kämpar de allra fattigaste för sin överlevnad och sin värdighet och vill inte släppa hoppet om en bättre framtid.