För att kunna skriva klart sin roman var huvudpersonen i Monomani, Sami, tvungen att försvinna. Han bröt sig loss och stängde in sig i en värld dit ingen hade tillträde. Inte ens Sara, den person som kommit honom närmare än nagon annan.
Monomani är det brev Sami skriver till Sara när han äntligen blivit klar. Det är en enda lang ursäkt och en gripande kärleksförklaring. Men det är ocksa historien om vad det egentligen var som hände. Varför var han tvungen att bryta med allt?
Monomani handlar om skrivandets villkor: om disciplin och självpalagda straff, ensamhet, tvivel och den eld som far honom att fortsätta, trots att allt omkring honom rasar. Här finns samma sprakliga briljans och drastiska humor som i debuten Väldigt sällan fin, men även ett annat allvar. Skrivandet är pa liv och död. Men om kärleken ocksa är det, är det för sent?