"De stora memoarerna ligger standigt pa salongsborden. De skarpa och skapande tankarna. De heroiska besluten. De omvalvande politiska skeendena. Allt det Intressanta, Viktiga, Betydelsefulla. Mina berattelser vaxer ur nagot annat. De vaxer ur de handelser och impulser ibland tvivelaktiga impulser jag i ogonblicket tagit pa allvar, med konsekvenser jag inte kunnat forutse.
Pa vagen fran missionshuset i Smaland, over stenrosen och genom skogen ut i varlden, har jag oupphorligt letat efter ett kvinnoliv med karlek, narvaro och frihet och plotsligt, efter manga ar, upptackt den manniska som hela tiden funnits vid min sida.
Forvanade och skakade av livet och doden fick vi antligen syn pa varandra."
Sa presenterar Margareta Stromstedt sina memoarberattelser, som pa samma gang handlar om henne sjalv och nagra andra kvinnooden. Sarigheten, smartan och det oandligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna sa oroande som om allt hande just nu. Margareta Stromstedt har samma omhet i blicken vare sig hon berattar om sig sjalv eller andra kvinnor, och skapar pa sa satt forbindelser och samhorighet mellan sig sjalv och dem, och oss som laser.
Titelns Ruth Ellis avrattades i London 1955, domd for att ha skjutit den man som misshandlat henne och dodat det barn hon vantade. Den unga foralskade Margareta Stromstedt befinner sig pa ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvallen innan Ellis ska hangas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den overgivna bittra pensionatsvardinnan, och grater med henne: "Jag grat med henne och langtade efter min egen alskade, han som inte var lik de andra mannen. Jag grat for att jag nu var sa ung och anda kande att det som var karnan i mig sjalv, kvinnan langst darinne, var uraldrig och farad och redan markt av tiden. Älska mig, alska mig, ropade det inom mig."