"Var tidsalder är tillbakablickande. Den reser monument över sina fäder. Den skriver biografier, historia och kritik. Generationerna före oss mötte skapelsen öga mot öga vi ser pa den med deras blick."
Ralph Waldo Emersons essä Naturen (1836) är ett poetiskt manifest och en predikan om människans förhallande till den natur som omger henne. Trots att det var Emersons debut aterfinns frageställningar som skulle bli centrala i författarskapet: Hur ska vi leva? Hur ska vi tänka? Hur ska vi handla? Själv sammanfattade han det sahär: "Jag har endast haft en doktrin, nämligen den enskilda människans oändlighet."
Emersons betydelse för amerikansk litteratur gar knappast att överskatta; Harold Bloom kallade honom 1800-talets mest inflytelserike författare. Ända har han förblivit förhallandevis okänd i Sverige. I denna utgava presenteras ett urval av Emersons viktigaste essäer, nagra för första gangen pa svenska, i översättning av Ola Klippvik.
"Bara genom att frigöra sig fran förblindande normer, föreställningar och förnuftstro, och ge akt pa de egna instinkterna, kan människan bli människa igen. Vi maste leva inifran och ut, inte tvärtom, menar han, vi maste lita till var intuition, första att vi är gjorda av ögon och kan se med vara fötter, att vi är härvor av rottradar vars blommor och frukter är världen. Ingenting är sa heligt som det egna medvetandets integritet." Ur Emi-Simone Zawalls förord