Nidamörkur

Simon har förlorat sin släktgard och längtar tillbaka till barndomens somrar pa södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han aterknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han far möjlighet att köpa en tomt slar han till, utan att fraga sin sambo Jenny. Men hon delar inte alls hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus.

I takt med att husbygget ända fortskrider och deras förhallande blir allt sämre visar sig själva platsen vara motsträvig. Brunnsvattnet, som ska vara tjänligt enligt rapport, bränner som eld i munnen. Tomtmarkörerna svartnar nedifran. Det är platsen där eldar brann enligt den muntliga traditionen. När Jenny läser en gammal utgrävningsrapport i Riksantikvarieämbetets arkiv väcks hennes oro.

Arkeologi tänker vi oss som en fredlig verksamhet, där kökkenmöddingar langsamt avtäcks och ett och annat romerskt mynt hittas. Nya bitar läggs i det jättepussel som är var gemensamma historia. Men ibland blottlägger utgrävningar förhallanden som är lika svartydbara som skrämmande: minnen av terrorattacker, massakrer, avrättningar, människooffer. Det är denna mörka arkeologi som är motivet i Peter Fröberg Idlings nya roman.

I Nidamörkur har Peter Fröberg Idling lyckats förena den litterära romanens stilistiska höjd med skräckberättelsens förmaga att gestalta mänskliga och omänskliga nattsidor.

Dettagli