Jag har alltid undrat varför jag älskar musik. Och varför jag samtidigt kan hata den sa intensivt. Musik har blivit nagot stort och problematiskt, pa samma gang konsumtionsvara och existentiell nödvändighet.
Musik kan alla relatera till. Men det krävs att nagon som Karolina Ramqvist liftar med en svetsare i snömodden mellan Fagersta och Västeras för att man ska första vidden av det hela.
Vad det handlar om är konsten att se. När Karolina gar in i ett rum redovisar hon sedan precis de nyckelbilder som gör det möjligt att som läsare första hur det verkligen ser ut.
Pa samma sätt skildrar hon den moderna musikhistorien. Hon utgar ifran händelser, människor och platser där musiken finns och later oss första hur den later och varför vi tycker om den. Hennes essäer är riktiga berättelser eftersom de rör pa sig. Än hit och än dit. Jag tror att det egentligen är en roman.