Ombyggd Volvo : dikter

Jag vänder mig helt enkelt om och blir upptäckt av det jag trodde jag bara förnam. Ensamma män, de sitter pa ett par cementrör, utslängda under en helt frilagd himmel är det araber, deras gester gör dom hemliga ungar gar över kalla varuhusgolv mitt i den värsta julivärmen genom tunnlar som förbinder tva omraden börjar springa, plötsligt genljuder tjuten somna pa bussar och med ett ryck vakna upp i rondeller känna blicken slungas över distrikt där allt bär spar av mänsklig verksamhet, planering, arbete, skrift pa murarna en videobutik vid tvatiden en fredagsnatt, en man gar fram och tillbaka mellan hyllorna den osäkra blicken hos en snut pa Sergeltrappan när en pundare vralar av skratt inför hans dialekt som inte är fran stan Scener som kunde tränga in i poesin med mer förödande kraft än vilka hissnande metaforer som helst.

Inget mer än sa. Inget mer än sa? Det är ju allt! Ord delade mitt itu, över randen mellan poesi och nagonting utanför den.

/Göran Greider

Dettagli