Ordet och det röda

"Eftersom Anna varit i familjen i nästan femtio ar sa visste hon även ganska mycket om Christines far. Det var Anna som berättat vad som verkligen hänt. Christines mor talade aldrig om fadern, hans namn nämndes mycket sällan, modern kallade honom "far", hon använde aldrig hans namn.Hur sag han ut, hur lät hans röst?"Christine och hennes mor har ett ömtaligt förhallande. Varje morgon dricker de te i moderns inglasade tornrum, och Christine undersöker mönstren som bildas i de gamla glasen. Av rädsla för att fa en föreläsning om jugendstilen fragar hon sällan modern nagonting om huset som de bada bor i. Av rädsla för att fa en föreläsning om bildning och propert uppförande fragar hon sällan om sin far, eller de äldre kavaljerer som ibland besöker modern. Det är tydligt för Christine att om hon vill ha svar sa maste hon hitta dem själv, och varje dag finner hon nya ledtradar undangömda i den stora villan och markerna runt omkring."Ordet och det röda" ingar i novellsamlingen "Fagelsommar: Berättelser om kärlek och flykt."-

Dettagli