Det är med obeskriflig tillfredsställelse jag tar del af nutida fint folks asikter om hur man skall arrangera städer. Jag har sedan urminnes tider hyllat precis samma mening, men eftersom man är en försynt natur och aldrig läst pa arkitektexamen, har man aktat sig för att agitera i fragan. Nu inser emellertid enhvar, att Stockholm far lof att göras om sa när som pa staden inom broarna, och lat oss nu inte kinka öfver besväret utan gladeligen hjälpa till att plocka ner byggmästarnas fastigheter och anordna gatuperspektiv.
Kanske jag i all blygsamhet skulle fa föresla ett redan befintligt samhälle som mönster? Jag vagar nämligen skryta med en födelsestad, som motsvarar alla rimliga ansprak i fraga om pittoreska öfverraskningar samt organiskt uppvuxna hus. Östermalms och Vasastadens ljusrappade linjallängor skulle rodna till sin ursprungliga tegelfärg af skam, om de konfronterades med dessa gränders kurvor och dessa tvavaningsbyggningars originella fasader! Ja, jag medger det, jag är lokalpatriot; men har nagonsin nagon haft sadana skäl att aberopa som jag?