Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att vaga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att lata sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom. Nu Jag fotbromsar och gruset skvätter, vill fanga ögonblicket Jag haller in till sidan, tittar pa kartan Stigen heter Livet Bron Stupet klyver land fran hav, bara vagorna törs ga emellan Som kärlekens bro mellan liv och död Fallskärmshoppet Läkemedlet är känsligt och maste förvaras i kylskap, jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen Biverkningslistan är lang, jag slutar läsa Latsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare, lika förberedd och malmedveten Jag tar av skyddskorken pa sprutan Trycker bestämt in avtryckarknappen Som en katapult träffar nalen min oskyldiga kropp, in aker medicinen med uppdrag att döda En obehaglig och svidande känsla sprider sig, en stilla droppe blod rinner längs benet Kroppen grater tyst Jag tröstar mig själv med sonens nalleplaster Nagra timmar senare förändras allt Fallskärmen kranglar Jag faller handlöst till marken Sprutan har förlamat min kropp