Ovantat besok i kallaren

Middagen han bjudit pa hade smakat riktigt bra. Sa jag hade i alla fall fatt nagonting for att ha rest sa langt ut pa landet for en traff.

"Jag har en overraskning till dig", sa han. En overraskning? Redan? Sa lange hade vi inte kant varandra. Men kanske tillrackligt lange for att veta vad jag langtade efter?

"Vad da?"

"Det vill jag inte saga. Men jag visar den garna."

"Ok", svarade jag med aningens tvekan. "Far jag se da?"

"Den ar inte har. Vi maste rora lite pa oss", svarade han och reste sig upp.

Var det nagot som var sa stort att han inte kunde flytta det till koket?

Jag reste mig och foljde efter. Ute i hallen stannade han plotsligt framfor en dorr som jag aldrig lagt marke till. Vad fanns bakom den?

"Jag tankte att det kunde bli lite roligare om du hade ogonbindel."

Jag stod bara still. Protesterade inte, gjorde inte heller motstand nar han band for mina ogon och allt blev svart. Han tog tag i min arm och forde mig mot dorren. Jag kunde hora att han oppnade den och en svag vag av kyla slog emot mig.

"Ga forsiktigt", uppmanade han mig. "Det ar en trappa har som gar nedat."

Vi gick ned for trappan. Var skulle han fora mig? Det kandes fuktigt och luktade unket. Som i en kallare. En ra och kall kallare, inte nagon mysig och ombonad gillestuga.

En viss oro spred sig i kroppen.

"Vad ska vi gora har?" fragade jag.

"Jag ska ju visa min overraskning."

"Varfor har du den har nere?"

"Ta det lugnt. Du kommer att forsta."

Trappan tog slut och han forde mig framat. Vi svangde ett par ganger.

"Stall dig har."

Klick!

"Vad var det?" ropade jag samtidigt som jag kande nagot kallt om min hals.

"Det var ljudet av hanglaset som precis laste fast en boja runt din hals."

Ögonbindeln forsvann fran mina ogon och jag sag mig om i rummet. Det var tomt och kalt. Vaggar och golv var av betong. Inga fonster. Bara nagra konstiga stora cylindrar i ena anden av rummet och massa ror som gick kors och tvars i taket. Det enda som var vackert i rummet var en gammal spegel med guldram som stod lutad mot en av vaggarna.

"Varfor gor du sa har?"

"For att jag vill. Och kan."

Dettagli