Gina Dirawis debutbok är en knivskarp, frisprakig roman om frigörelse, vänskap och världens orättvisor.
Mona längtar efter frihet, revolution och att slippa alla hyenor i smastaden som inte fattar att hon är en alfakrigarinna. Bade de i moskén och skolan är hatare, till och med Mila har blivit en feg slavinna. Men bara oupplysta kan kalla Monas graffiti för klotter - det är konst som visar sanningen.
Hennes bästa vän Mila maste skaffa flawless betyg för att komma in pa läkarlinjen och flytta fran Norrland. Det är dags att visa världen att hon är mer än ett hijabispöke som inte gar pa andra fester än sin mammas mangfaldsgrupp. Ja, Mila kanske inte har natt sin malvikt än och hjärnan har inte funkat som den ska pa sistone, men hon vet att hon har Allah pa sin sida. Maste Mona vara sa extrem bara?
Nour bor i ett palestinskt flyktingläger i Beirut - en sliten stadsdel som styrs av en grupp korrupta män. Pa skönhetssalongen samlas kvinnorna varje dag för att avhandla det senaste skvallret och hemligheterna som kan förstöra människors liv.
Hur fuck ska en kvinna kunna skina när livet bara dumpar khara pa en? Det enda som aterstar är att ta världen pa sina egna axlar och rensa upp i orättvisan - och nanstans börja hitta sig själv pa vägen. Men vad brukar världen göra mot kvinnor som vill ha mer än det som serveras?