Under andra världskrigets andra hälft började Sverige tillhandahalla hjälp till sina tva fränder, Norge och Danmark, i form av s.k. polisläger, där flyktingar fran dessa tva av tyskarna ockuperade länder kunde samlas och förbereda sig för ett atertag till sina hemländer när tyskarna förväntades ge upp. I hemländerna skulle dessa polistrupper aterställa ordningen i samhället och denna motivation fran det neutrala Sverige accepterades av tyskarna. Men allteftersom tiden gick ändrades karaktären fran att vara polistrupper till att mer och mer bli reguljära trupper, med enklare vapenutrustning. Den s.k. Danska Brigaden bestod sa smaningom av nära 5000 danska flyktingar, placerade i olika läger runt om i Sverige. Bland dessa danska flyktingar fanns ett dussintal danska piloter som i största hemlighet blev placerade tva och tva pa olika svenska flygflottiljer där de sa smaningom fick tillgang till Sveriges främsta stridsflygplan, nämligen störtbomplanet Saab 17. I krigets sista dagar samlades dessa piloter pa flygflottiljen F7 Satenäs vid Vänerns strand där de bildade Den Danska Brigadens Flygstyrka vars huvudsyfte var att stödja Den Danska Brigadens atertag till Danmark med de enda verkligen slagkraftiga vapen som Brigaden fatt tillgang till av Sverige. Den 5 maj 1945 stod atta danska piloter med atta danska tekniker som signalister framför atta B17 flygplan som under natten försetts med danska nationalitetsbeteckningar, redo att flyga mot Köpenhamn. En av dessa piloter var löjtnant Carlo Hjalmar Sandqvist. Det är Carlo som är Pilot i Den Danska Brigaden i Sverige under Andra Världskriget.