"Lycklige stationäre vagabond", skriver Knut Jaensson en gang till Tage Aurell. I spänningsfältet mellan det vagabonderande och stationära utformade sig Aurells liv och över det fältet rör sig ocksa denna bok. Den följer hans bildningsgang i sparen längs vägar och möten, och skriver därmed samtidigt levande kulturhistoria. Heidenstam, Vilhelm Ekelund, Rimbaud och Franz Kafka finns pa detta stora europeiska fält, där 10-talsnationalism, journalistik och exotisk svensk ungkyrkorörelse möter 20-talets Paris med dess kosmopolitiska avantgardism, där vallfarter görs till Weimarrepublikens nervcentra och litterära valfrändskaper i ett "dolt Norge". Langt upp i trettioarsaldern söker Aurell sin roll. När sa livet griper honom i nackskinnet och sätter ner honom i Värmland lyfts han ocksa in i sitt författarskap. I Mangskog finner han människorna, motiven och sitt tema.
När Tage Aurell 1943 fick sitt litterära genombrott, 48 ar gammal var det en upptäckt för fyrtitalslitteraturens förtrupp. Här fann de Knut Jaensson, Gunnar Ekelöf, Karl Vennberg en säregen bundsförvant. Med sin stränga och komprimerade stil som framskulpterats i avskildhet framstod denne landsbygds- och proletärförfattare som en äldre mästare; djupt solidarisk med de människosjälar som omgav honom och med en klassicerande hallning till sitt stoff nederlagstyngda, undanskymda öden, vart och ett med sin gata, sin tystnad.
Lars Anderssons bok som utkom 1995, 100 ar efter Tage Aurells födelse, är inte en författarbiografi av det slag vi är mest vana vid i Sverige. Först och främst är det en levnadsteckning, skriven med inlevelse i och respekt för en kollega som kanske bara en annan författare kan ha. Det är en stor berättare, själv ocksa Värmlandsförfattare, som använt sin gestaltningsförmaga när han närmat sig Tage Aurells ovanliga och fascinerande livshistoria.