I sin största satsning sen Hummelhonung skildrar Torgny Lindgren en rad gestalter i en västerbottnisk by. Pa alla olika sätt är de drabbade av den stora folksjukdomen lungsot, en sjukdom som skildras med ordknapp munterhet. Förhallandet till lungsoten som är döden och till pölsan, som kan vara livet och längtan efter att hitta den yttersta, den slutgiltiga pölsan, är romanens drivkrafter.
Romanen är till sin form en enda lang notis. Den pabörjas av en notisskrivare, romanens berättare, ar 1947 när en märklig tysk kommer till en västerbottnisk by. Den märklige tysken heter egentligen Martin Bormann, nazistledaren som i krigets slutskede gatt under jorden men som nu dyker upp som Robert Maser, resande försäljare i herr- och damkonfektion. Till byn kommer ocksa Lars Högström, en ung lärare som i sin barndom höll pa att stryka med i den gäcksamma sjukdomen, men överlevde och blev immun. Han har nu tagit tjänst i denna den mest smittade byn i hela landet. De bada finner varandra och far runt i hela nejden och smakar av den ena pölsan efter den andra. Malet är att hitta den yttersta, den slutgiltiga pölsan. Värst är viltpölsan i Morken, där huvudingrediensen är femton fladda ekorrar, kokta och malda. Bäst, men farligast, är den hos Ellen i Lillsjöliden.
Först 53 ar senare kan berättelsen om byn, Bormann och Högström fullbordas. Notisskrivaren har da blivit en 107 ar gammal man. Han kan inte dö förrän han fatt summera ett helt livs förhallande till sjukdomen, skrivandet och medmänniskorna och till pölsan, som kan vara livet. Eller
Torgny Lindgren har blivit mest känd genom sina romaner och berättelser med motiv fran Västerbotten, som Ormens väg pa hälleberget, Ljuset, Merabs skönhet och Hummelhonung, för vilken han ocksa fick Augustpriset 1995.
Torgny Lindgren föddes 1938 i Raggsjö i Västerbotten.