Under de första tjugo aren som författare gör Harry Martinson en enastaende resa: fran debuten 1929 med diktsamlingen Spökskepp till invalet i Svenska akademien 1949 som etablerad och uppburen diktare. Under den här perioden är han intensivt produktiv och flera av hans mest betydande verk kommer ut. De brev fran dessa tva decennier som Paulina Helgeson ställt samman belyser hans snabba utveckling. Under 30-talet formulerar han sig inför kollegor som Eyvind Johnson, Erik Asklund och Ivar Lo i filosofiska och estetiska fragor med brevets speciella blandning av högt och lagt, privat och offentligt. Breven fran 40-talet till bland andra Margit Abenius, Ebbe Linde och Johannes Edfelt präglas ofrankomligen av kriget, men lyckan över familjen lyser igenom pa manga ställen. Oavsett artal och adressat är författaren Martinson ständigt närvarande i breven: i bildrikedomen, associationsflödet och skärpan i observationerna.
Paulina Helgeson är litteraturvetare i Göteborg och har tidigare redigerat en volym Karin Boye-brev: Ett verkligt jordiskt liv (2000).
Titeln till urvalet har Paulina Helgesson funnit i ett brev till Ivar Lo fran 1932: "Pressen har slängt nagra nävar skryt pa min bok. Nu petar jag anyo rent i mina hökögon och ser ut i minnena, ut i framtiden, ut i oceanen. En tunn bok bak min rygg, jag vill sparka den bakut och ga vidare. Jag har barmen full av klovassa hartassar, tigerramar med dun pa, klossiga kolibrier och subtila elefanter. Jag har poetiska törnbuskar i mängd."