När man förlorat sin sangröst, sin fruktsamhet och sin attraktionskraft. När ögonen inte längre blir vackra hur mycket man än borstar med maskaran. När man gar fran att vara svärdotter till att själv bli betraktad som svärmor och som en jävla borgarkärring därtill. Da gungar identiteten.
Gunilla och hennes man Peter har just flyttat in i sitt drömhus. Den charmiga tegelvillan med blommande Ribstonträd ligger inte sa langt fran den kemiska fabrik i vars skugga Gunilla växte upp. Ända är steget langt. Vi följer henne under en turbulent tid: i den nya villan i den skanska stadens burgna kvarter far Gunilla äntligen utlopp för sitt slumrande behov av att sätta pärlspont pa köksväggarna, anlägga en trädgardsdamm och koka tre sorters päronmarmelad. Men livet runtomkring envisas med att kasta grus i maskineriet: karriären tar milt sagt en ny vändning, kajorna bygger bo i skorstenen, hennes ädelborna svärmor, vars besök alltid laddas av högspänning, är inte längre riktigt sig själv. Och när den utflyttade sonen Micke presenterar sin nya, arga och inte helt tillförlitliga flickvän Linda fran Gunillas barndomskvarter ställs allt pa sin spets i familjen.
I Resan till Ribston möter vi en kvinna som kommit dithän i livet att den oundvikliga fragan inställer sig: Vem är jag nu?