1920 mönstrade Harry Martinson pa motorskonerten Willy i Göteborg. Han var sexton ar gammal och i sju ar framöver skulle han befinna sig antingen till sjöss eller pa luffen. De tva första aren gick traderna inom Europa och han vandrade bade pa kontinenten och fran söder till norr i Sverige. 1922-25 vagade han spranget längre ut och tog sig till Nord- och Sydamerika, Afrika och Asien - en av fotvandringarna gick genom Uruguay till Brasilien. Först den sjätte maj 1927 mönstrade han av för gott i Bordeaux.
Det var med den här erfarenheten Martinson kom till litteraturen och redan i hans bada första diktsamlingar fanns havsmotiv. Men det var när han vände sig till prosan som erfarenheterna fran aren till sjöss fullt ut kunde komma till uttryck. I Resor utan mal (1932) och i efterkommande Kap farväl! (1933) aterger han intryck fran hav och hamnar världen över.
Med flödande associationsrikedom skildrar han rasande cykloner och mansken över stilla vattenvägar, eldarslit och krogbesök, prostituerade och kärlekslängtan, och ackompanjerar de livfulla scenerna med funderingar kring "världsnomaden", den vandrande människan, och vad hon skulle kunna tillföra människosläktet av vidsyn och tolerans.