Sa dödar vi en människa

Sina sista manader i livet tillbringade Stefan Gurts pappa Sven pa ett demensboende i Solna. Pa kort tid förvandlades han fran en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslanga samtal om allt fran litteratur till fotboll, till en skelettmager aldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om nagonting. Han valde själv att paskynda döden genom att vägra äta och till slut även att dricka.

Det här är boken om den tiden. Om en vardavdelning där gamla människor halls inlasta, där de bara tillats vistas utomhus en enda timme i veckan och medicineras för att sova sig igenom dagarna. Och där de anhöriga förvägras se medicinlistan med motiveringen att de ända inte skulle begripa den.

Sa dödar vi en människa är en uppgörelse inte bara med äldrevarden utan ocksa med synen pa gamla i det alderssegregerade Sverige. I boken ställs detta mot Kina, där Gurts svärmor De-Lan möts av en helt annan respekt och lever i uppfattningen att hon är den viktigaste människan i släkten. Ur den individuella upplevelsen väcks här fragor som rör oss alla: Hur ska vi ta hand om de vara? Vad gör vi med vara föräldrar? Hur vill vi själva aldras och dö?

Men mest av allt är detta en skildring av hur det är att mista nagon som en gang statt en nära. Det är en berättelse om sorgen i att se en människa gradvis brytas ner och ga fran att vara verbal och humoristisk till en som kissar pa sig och blir tagen av polisen i tunnelbanan. Och till slut, efter en knapp manad pa äldreboendet, helt förlorar lusten att leva. Den är skriven med lika delar förtvivlan och kärlek.

Dettagli