Hur vet man om man verkligen kanner nagon?
Hur vet man vem man kan lita pa?
Och vad gor man nar saker som aldrig hander, faktiskt hander?
Andreas har nyss flyttat fran Lulea till sin pappa i barndomshemmet i Bjorsbyn, ett litet samhalle utanfor stan. Narmaste grannar ar Eriks familj, Erik som var Andreas basta kompis nar de var sma, men som han inte langre traffar. De borjar umgas, har sallskap hem fran stan, fikar och ater hos varandra.
Andreas ar ihop med Hanna, och han tror att han kanner henne. Samma med killarna i hans klass, de har ju snart tillbringat tre ar ihop och ar riktiga kompisar. Men Hanna, och aven kompisarna, sviker Andreas, och han blir helt knackt. Hur gar man vidare? Nar ska det sluta kannas? Vagen ut ur sveket blir Erik, aven om Andreas till en borjan mest tycker att allt ar patetiskt - de ar ju inte ens kompisar pa riktigt. De ses allt oftare och plotsligt blir allting helt annorlunda.
Johanna Lindbacks fjarde bok ar, precis som de tidigare tre, en stracklasare med val avlyssnade karaktarer som man inte kan annat an gilla, och saklart ar igenkanningsfaktorn skyhog.
Johanna Lindback blev nominerad till Nordiska barnbokspriset for Saker som aldrig hander.