Om man ibland ser vad som händer och förstar vad som sker.
Kan man da undvika att inse konsekvenserna?
Manga drunknar i vardagen i längtan efter glädje, kärlek och närhet.
Var finns da orden att beskriva det?
Om man later orden strömma genom huvudet
och later dom lägga sig i en egen ordning.
Är det da bara meningslösa tankar som lekt med bokstäver?
Carl Fridh