Samlade noveller II

Mirjam Tuominens forfattarskap liknar ingenting annat i den svensksprakiga litteraturen. Det tidiga forfattarskapet, hennes fem novellsamlingar, utgivna mellan 1938 och 1946, utgor hennes mest lasta och alskade verk. Krigets katastrofer, och inte minst fascismens manniskosyn, utgor tydligt bakgrunden i bockerna. Mot grymheten staller Tuominen skorheten, i vilken hon finner livets djupaste gata och kalla. For forsta gangen samlas Mirjam Tuominens lika klassiska som ojamforligt vackra novellsamlingar, Samlade noveller, i tva volymer, forsedda med ett nyskrivet forord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym ar den andra och innehaller bockerna Visshet [1942], Morka gudar [1944] och Kris [1946].

MIRJAM TUOMINEN, fodd i Kajana 1913, dod 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essaist. De fem forsta bockerna var novellsamlingar och utgor forfattarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sokte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religios tematik.

**»I uppfordrande kontrast till detta morker star Mirjam Tuominens lika morka, beska, varma och djupa medkansla med det levande och hennes krav pa godhet.« Maria Kuchen, OBS, P1, Sveriges Radio

»Elandiga, avskyvarda varld, alltsa, men Mirjam Tuominens beska skrivande ar anda hoppfullt, och jag blir mer och mer overtygad om att det ar en fruktbar vag att ga, den underforstadda vag som pekas ut har. Att vi kan ta klivet tillbaka fran bodelns varld in i godheten igen. Det ar dar var overlevnad finns.« Bjorn Kohlstrom, bernur

»Mirjam Tuominens [senare diktning] ar den radikala askesens vag, dar jaget gor upp med sina egna vrangbilder. Men den forutsatter redan en blottstalldhet av annan art, den hyperkansliges utsatthet som hon intrangande och psykologiskt nyanserat skildrar i sin novellkonst.« Anders Olsson, Lasningar av INTET**

Dettagli