Sigrid Bjurcrona stod och stirrade pa telegrammet, som hon holl i handen. Jungfrun hade alldeles nyss stuckit det till henne, medan hon kladde sig for teatern. Varkvallen var annu sa ljus att det foll ett gult skimmer over det grona papperet, som hon slitit upp med ett otaligt ryck och nu holl upp framfor sig. Toalettlampan vid spegeln var dock redan tand, ty rummet lag mot garden.
Sigrid sankte handen med telegrammet. Den foll icke tvart utan sjonk langsamt ned efter sidenkjolen. Hennes blick sokte omedvetet in i spegelns djup. Darinne stod en slank, hogvaxt och ung flicka med stora, morkbla ogon, fin, latt bojd nasa och det allra fagraste kastanjebruna har med tackeligt burr vid oronen. Den ljusbla sidenkjolen var annu icke hophakad utan gapade pa sidan, och det spetsprydda, vita underlivet med ett rosenrott band draget genom overkanten hade annu icke knappts. Halsen, skuldrorna och armarna i blekrod nakenhet voro fortjusande, och det blandade artificiella och naturliga ljuset gav underliga skuggor och dagrar som pa ett gammalt portratt. En skoldpaddskams inlaggningar glimmade.