Sin egen varsta fiende : essaer om spanska inbordeskriget

Den 17 juli 1936 fick premiarminister Casares Quiroga uppgifter om oroligheter i Melilla i det spanska Nordafrika-protektoratet. Han ringde tjanstehavande befalhavare och undrade vad som stod pa:

- Allt ar lugnt har, det var bara en smasak, svarade overste Solans.

Men det var logn, for oversten horde till de sammansvurna och det som just borjat i Melilla var ingen smasak, utan startskottet for den militarkupp som blev upptakten till en av 1900-talets blodigaste konflikter det spanska inbordeskriget 1936-39.

Hitler, Mussolini och Stalin gav sig strax in i kriget, som rorde upp passioner, splittrade opinioner och lockade tiotusentals frivilliga fran jordens alla horn. Men kriget var inte, som det sa ofta heter, ett krig mellan fascism och kommunism, eller "en generalrepetition infor andra varldskriget".

Vad var det da? Det var ett mycket spanskt krig, med djupa rotter i gangna sekler. Stridsfragorna, de kampande lagren och de harresande grymheterna var alla genuint spanska. Över en natt tog miljoner spanjorers liv en ny vandning. Ingenting skulle langre bli som forut, inte for segrarna och inte for forlorarna; inte heller efter kriget.

I en serie personligt hallna essaer riktas har ljuset mot nagra av de manniskooden som slungades ur sin bana, och mot nagra av krigets minst kanda sidor: Muslimerna i kriget, Sovjetunionens roll, den unika spanska anarkismen och den skropliga spanska fascismen. I bokens sista delar skildras hur kriget fortsatte i trettio ar ocksa efter att det tagit slut, och hur striden om bokslutet och minnena rasar vidare an idag, mitt i det demokratiska Spanien.

Dettagli