Herr Asperger! Herr Asperger! Vakna! Medvetslös av fylla. Helt borta. Vardpersonalen har svart att fa igang hans kropp. Den är livlös. Han har ju dessutom legat i poolen ett tag. Under vatten. Sa sätter hjärtat igang. Herr Asperger hostar och spottar. Han sluddrar och det är omöjligt att höra vad han säger. Han lever. Han är en jävla katt skriker nagon. Han har ju för fan nio liv! Vi är asförbannade och skulle bara vilja sla ihjäl honom för att han förstör vara liv. Vi som statt och skrikit och gratit och varit sa rädda för att de inte skulle kunna fa igang hans hjärta igen. Vi som älskar honom. Vi hatar alkoholisten. Herr Asperger! Maste du alltid testa gränserna? Maste du alltid pröva oss? Till det yttersta? Vi älskar ju dig sa förbannat.
Dum i huvudet och känslokall!
Det är nog den vanligaste missuppfattningen om en Aspergare.
Jävla fyllesvin!
Det är nog den vanligaste kommentaren om en alkoholist.
Vi som har diagnos. Vi som inte är som alla andra. Vi vill ocksa skriva böcker. Det kanske inte blir sa jävla perfekt alltid. Sprakligt. Innehallsmässigt. Vi skriver ända. Nagon maste ju berätta var historia.