När Berts, Sunes och Hakan Brakans "pappa", Anders Jacobsson, presenterar sin nye romanhjälte är det en kille med det största av hjärtan i den vimsigaste och varmaste av familjer i ett hus med ett brokigt galleri grannar, pa en alldeles vanlig gata i en alldeles vanlig svensk stad. Sa här skriver bokens huvudperson själv: Jag har inte berättat hur jag ser ut än. Jag tittar pa folks utseende pa insidan. Om de har varma eller kalla hjärtan. Min pappas hjärta är sa varmt att man kan steka ägg pa det. Ja, de skulle nog bli vidbrända pa nagon minut eller sa. Men okej. Min bästis Marjaneh och jag har flera hemligheter. En hemlis är att det finns riktiga spöken pa vinden. Det här är en riktig skräck! Möt Kip Jansson. En alldeles ovanlig kille med hjärtat pa det rätta stället och en massa tankar som snurrar i skallen. När han grubblar extra mycket kallar bästisen honom för Herr Allvarlig men det gör inget för hon säger det inte retigt, inte som när nagra i klassen säger taskiga saker ibland. Mest är Kip glad och lite lagom livrädd, för pa vinden finns det spöken pa riktigt fastän alla ju vet att spöken inte finns. Väl?