En kort stund funderade pojken pa att vanda om , ga tillbaka over angen och klattra over muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting for honom, men himlen ovanfor hans huvud var morkgra nu och luften omkring honom hade kallnat annu mer. Han visste att dagen borjade ta slut och att natten snart skulle komma.Han skulle bara ga en liten bit till over den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan dar hans mormor lag och sov fanns bakom honom, aven om han inte langre kunde se den. Han fortsatte framat over den platta marken, fram mot den suddiga vaggen av dimma som gick att se men inte att fanga; som pa ett magiskt satt hela tiden forflyttade sig en bit bortat, som om den lekte med honom.Pojken stannade. Han holl andan. Allt var tyst och ingenting rorde sig, men plotsligt hade pojken fatt en kansla av att han inte var ensam. Hade han hort ljud i dimman?
Skumtimmen ar en saregen debut som drojer sig kvar hos lasaren langt efter bokens sista sida. Det ar en berattelse om sorg och oandlig saknad och en historia dar skuggorna fran det forflutna sveper in i nutiden - fran Ölands karga natur och befolkning, bakat till andra varldskriget, bort till Karibiska havets hamnar och tillbaka igen.En dimmig sensommardag i borjan av sjuttiotalet pa norra Öland forsvinner en liten pojke utan nagra som helst spar. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo ar senare far pojkens mor Julia ett ovantat telefonsamtal fran sin far, den aldrige sjokaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland for att hjalpa honom med efterforskningar kring dottersonens forsvinnande.Julia atervander till sin barndomso och tillsammans borjar de soka i det forflutna. Forst nu far hon hora talas om en mytomspunnen olanning, Nils Kant, som en gang satte skrack i en hel bygd. Han ar dod och begraven sedan lange, langt innan Julias pojke forsvann. Ända sags han ibland vandra pa det olandska alvaret i skymningen. I skumtimmen.