Ett spel för galleriet; en saga blott eller
Det var en gang i en liten stad vid kusten, en stad full av historier. Jag, Marta Skase, ärvde en av dem: Caatrinas förbannelse. Historien har början, mitt och slut. «Det finns fler än jag som har ett lik i garderoben» skriker Caatrina förtvivlat. Jag, Marta Skase, lyssnar och plockar upp bitarna; samlar dem till ett pussel. Jag har en vag början, i mitten fattas det bitar, slutet är oklart. Historien trycker pa. Den ömmar som en varböld pa väg att spricka. Min mamma Caatrina hann aldrig berätta sin historia. Hon dog utan att jag hann ställa mina fragor om förbannelsen. Sa vad hände, har jag undrat? Hade hon mördat nagon? Blivit vittne till ett mord? I min fantasi har jag skapat version efter version. Hittat pa, sorterat, redigerat och refuserat. Caatrinas förbannelse är bihistorien; smastadens förbannelse inramningen. Kommer nagon att mördas? Blir jag inblandad? Avslöjas mördaren? Förspel som villospar? Kom igen, Marta Skase. Fokusera! Optimera! Plötsligt smäller det i en dörr. Huset är en teater som sträcker pa sig, vaknar langsamt till liv. Mer egendomligt än sa är det inte. Exakt NU!- görs det teater över hela världen. En teatervalnad som smäller i dörrar är gardagens nyhet. Vem är valnaden? Haller hans son en dödskalle i handen och formulerar sina tankar pa blankvers? Inte? Är det bara dramaturgen som drabbats av ett hjärnspöke? Jag Marta Skase rollsattes som mordmisstänkt medan handlingen pa scenen gick i sta! Insatsen som dramaturg har pendlat mellan irritation och heligt förbannad. Ett mellanläge kan, med lite god vilja, kallas humörsvängning. Av vilken orsak byta bransch? Ta ett skutt fran journalist över att slentrianmässigt ha utmanat den akademiska svängen till illa omtyckt dramaturg pa Vasala Teater. Hissa ridan!