Solvargen

"Det var ett gruvsamhälle. Pappa var skollärare och laghalt. Mamma var allvarlig. Pappa var sträng. Mamma kunde bli sprallig. Jakob Mattjas Skoog, sa hette pappa. Kristina var mammas namn. Själv hette han Martin. Det var ett gruvsamhälle. Det var världen."

Pojken som heter Martin har nu blivit elva ar han har vuxit ett stycke sen "Martin gar i gräset" och "Det finns inga änglar", de bada romaner som inledde Björn-Erik Höijers självbiografiska barndomsskildring. Martin är sig lik och ända inte riktigt densamme. Han är fumlig och drömmande, snavar och slar sig halvt fördärvad ibland, har svart att finna sig tillrätta i världen.

Var hör han hemma egentligen? Knappast nagonstans. I det fattiga lärarhemmet kämpar föräldrarna en hard strid med nöden under första världskrigets sista fattigar fadern bryter torv at bolaget under ferierna, modern vänder vinterkappan, Martin sagar ved och gallrar rovor. Det gar inte nagot vidare "du hör inte hit, Martin" ljuder det som en refräng i hans öron. I det fina järnhandlarhemmet skäms han arbetarpojkarna fran barackerna accepterar honom inte riktigt heller. Han lever i brytningen mellan tva samhällsklasser.

Han börjar ocksa känna brytningsarens ängslan över förändringar, skuld och oro. Bäst är det när han far följa pappa norrut och leva riktigt vildmarksliv ett slag. För pappa är inte sa sträng som förr. Ariel, Martins storebror, rakar pa sned i samhället, och det är en tragik som kommer Martin till godo den växande förstaelsen mellan far och son hör till det centrala i denna roman, där Björn-Erik Höijer pa nytt later sin barndomsvärld sta upp i minnets poetiska färger och sanningssträvans klara belysning.

Med "Solvargen" fullbordas romantrilogin över Martins barndom och därmed en av de märkligaste barndomsskildringarna i den pa sadana sa rika moderna svenska skönlitteraturen.

Dettagli