"Vi var lite mer än halvvägs till andra sidan när jag kände nat i ryggen. Jag vet inte vad det var, en känsla bara, nagot kallt. När jag vände mig om sag jag taget som körde ut pa bron fran Tantosidan."Tillsammans med Affe och Sten brukar han dyrka upp lasen i de sommarstugor som ligger lite utanför stan. De gar i femman, och är pa jakt efter sockerdricka och godis. Just den här dagen hittar de inget speciellt, mer än ett underligt brev fran en man till sin älskarinna. Den avslagna sockerdrickan sprutar ur näsan pa dem när de skrattar at vad som star däri. För att ta sig till sommarstugorna maste de ga över en lang järnvägsbro. De far egentligen inte ga där, om ett tag skulle komma sa har de inte en chans att komma undan. Men det stoppar inte de tre unga pojkarna, de vet när tagen gar, och detta är ju "deras bro". Tills idag. Tills de känner lufttrycket förändras i ryggen. De hör knappt taget tuta, för hjärtat bultar sa hart i halsen pa dem när de springer.Denna novell ingar i samlingen "Konsten att dö i april".-