När Leif Holmstrand gav ut sin första roman, Tjuvklyftan, var spelplatsen en mindre svensk stad. Med sin nya roman, Städer som inte är städer, later Holmstrand internationella storstäder utgöra spelplats för händelserna. Här förekommer Tokyo, Kinshasa, Los Angeles, Florens, Ramallah och Helsingfors. Om inte städerna är huvudperson i romanen sa är kanske Mona och Peter det, de är tva gestalter som i ständig upplösning rör sig i tillvarons utkanter, ofta utsatta, ofta i underläge. Med Städer som inte är städer skapar Holmstrand en hypnotisk text om en ständig flyktighet, där inget är stabilt och rollerna ständigt växlar. "Ni hälsar aldrig pa nuförtiden. Det är ansträngande att halla isär er alla, jag vill inte och orkar inte. Det är du som gäller. Jag vill att du tänker pa mig. Jag tänker pa dig, hela tiden, även om jag inte vet vem du är. Över ditt vackra, ofokuserade ansikte dras tradarna samman till ett nät, en roman. Det är svart att beskriva dina ögon: manga färger, ett fluktuerande siktdjup. Men jag irrar bort mig."