"När han reser sig upp märker jag med ens hur gammal och trött han ser ut. Och det kommer för mig att han visst varit langt borta i en arbetsdag pa norra stambanan. Hans blick är lite tung. Nu är han här, sa helt här, att jag själv känner mig förflyttad med honom nagonstans bortifran och hit." "Storbasen" minns tillbaka pa sitt yrkesliv som sprängarbas vid Norra Stambanan, en redogörelse för en arbetares stundom torftiga liv och det ständigt harda arbetet. Han berättar för sitt barnbarn om sina möten med politiken, kärleken och verklig mänsklig lycka. Om barndomens intryck fran hemmet i "Askskogen". Han dröjer vid sina kärleksmöten med den vackra mursmäckan Kajsa där ekivoka tillfälligheter och suggestiva scener blir beskrivna filterlöst. Realismens hardhet möter livets glans. Barndomens minnen möter reflektioner kring döden.-