Stura betydde pa fornsvenska egensinnig, bangstyrig och det är ett passande namn pa medlemmarna av Stureätterna, vars utveckling fran riddaren Rörik Sture pa 1300-talet till den siste Sturen, greve Svante Mauritzson, som dog 1616, uppvisar en gripande historia fylld av Sturemord och djupaste förtvivlan.
Berättelsen om Sturarnas öden följer med nästan kuslig precision lyckohjulets obönhörliga gang mot det oundvikliga fall och förlust av det man en gang ägt. Precis som Kennedyklanen i USA har det vilat nagot kungligt och magiskt över namnet Sture, och precis som den amerikanska familjen har ocksa Sturarna varit olycksdrabbade. Ingen svensk adelsfamilj har varit sa nära att fa bära den kungliga kronan men i stället fatt se bade familjemedlemmar och kungavärdigheten ga förlorade i brutala maktkamper.
Detta är historien om hur den senmedeltida aristokratins (Stures) makt bryts när arvkonungadömet (Vasa) konsoliderades under 1500-talet. Fran att ha varit toppstyrt av ett fatal adelssläkter utvecklades samhället till en ny tid och era där den politiska ordningen kontrollerades och dominerades av kungen och i kampen om tronen gick Sturarna ut som förlorare.
Anonimo -