Varvintern 1897 hittas en gammal kvinna halvt ihjälfrusen pa sjön Skäppträskets is i Lappland. Det är Labba, en av traktens föraktade hemlösa. Hon tas om hand av en fattig familj och pojken i garden, den unge Jonas, far till uppgift att vaka över henne. Han hör henne yra om änglar och ständigt upprepa ett namn Jonas Gustaf. Inom honom väcks fragorna: Vem var Jonas Gustaf, som maste ha betytt sa mycket för henne? Och vad var det för änglar hon anropade? Vem var hon egentligen själv, denna Labba?
Åke Lundgren skildrar i Suckarnas allé ett verkligt människoöde. Fredrika Löf, som hon egentligen hette, var född i ett soldattorp i Västerbotten men begav sig i unga ar till Mala i Lappland för att söka sig en framtid. Men det liv som väntade henne blev svart. Åke Lundgren ställer med sin bok fragor som är lika aktuella nu som da: Hur ska man hjälpa sin nästa? Vilket ansvar vilar pa den enskilda människan och pa samhället?