Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkahl, men bara andra klassens uppbad, ty kraschanerna hade ryckt ut där dagen förut. Chateauvinerna voro utdruckna och vaktmästaren satte fram de vita, som förlorat etiketten i islaren; rödvinet slogs pa karaffinerna och balchampagnen isades ner i en köldblandning av snö, salpeter och koksalt. Det var enkelt men lysande, när gästerna började samlas. De stodo i trappan med klockan i hand för att icke komma för tidigt, och framför allt för att slippa konversera före dinén. Man levde i en praktisk nationalekonomisk tid och man ville icke slösa med samtalen. Som man icke kände sina blivande bordsgrannar, maste man iakttaga stor försiktighet i valet av ämnen och akta sig att icke säga samma kvickheter at samma person.
Författaren Falkenström anlände och fann sin vän bokhandlaren Kilo staende med kronometern i vänstra handen.