Till den kristliga adeln av tysk nation (1520), som Luther inleder med orden: "tystnadens tid är förbi, och tiden att tala är kommen", och vari han uppmanar folket att "vakna upp, och frukta Gud mer än människor", skrevs inför riksdagen i Worms, där Luther skulle sta anklagad. Texten är utförligt kommenterad av översättaren och sätter därmed in reformationen i sitt historiska sammanhang. Den handlar om uppdelningen mellan kyrka och stat och om hur den romerska kyrkan grovt missbrukade religionen för världslig makt, pengar och rättfärdigandet av ett syndigt leverne. Det är "nagra blad av världshistoriskt innehall", som pa en gang förbereder och förutsäger kommande utveckling. "Varje rad i denna geniala skrift bär vittnesbörd om, hur djupt genomtänkt, hur allvarligt och ärligt menad reformationens sak var. Pa ett gripande, hänfört sprak väcker han den tyska nationen ur dess slummer och uppskakar den till eftertanke och självmedvetande. Med beundransvärt skarpsinne förstar Luther att blotta pavedömets brister." (Karl Pannier)