Det var bara det att Finn och Jon inte hade kommit än, dom var i stan, det var där dom var pa vintrarna. Det var bara jag som var här jämt. Fast dom kommer ju snart, om nagra dagar kommer dom.
Tiden star stilla när man väntar, när man bor pa landet och sommarstugorna star tomma pa kompisar och allt är trakigt. Sedan händer allt i raketfart det är stjärnljus och öldrickande styvpappor, älvdansdimma och dyk fran bryggan, cykelfärder och skrubbknän och mitt i allt börjar det glöda och man har blivit kär.
Mirja Unge är en mästare pa att mala stämningar med spraket, hon skriver om Fannys sommar sa man känner kliet fran myggbetten, hoppet i hjärtat och de ändlösa dagarnas ljus.