Första världskriget kom i manga avseenden att bli en vattendelare för hur man tänkt och pratat om människors utsatthet och lidande i samband med väpnade konflikter. Aldrig förr hade sa manga drabbats av krigets och krigsvaldets katastrofala aterverkningar av svält, epidemier och massdöd. Det totala, industrialiserade kriget ställde krav pa en genomgripande omorganisering och styrning av de humanitära insatserna för krigets offer. Den filantropiska verksamheten med rötter i 1800-talets kristet-religiösa idévärldar och värden skiftades ut mot en modern rättighetsbaserad humanitarism som utgick fran transnationella samarbeten mellan bade statliga och icke-statliga aktörer. Röda Korsets humanitära insatser för de miljontals sarade och sjuka krigsfangar som internerats i fangläger pa olika hall i Europa, Ryssland och Asien under loppet av första världskriget var ett betydelsefullt inslag i denna utveckling.
I Urkatastrofen förkroppsligad tillför historikern Christopher Collstedt viktiga perspektiv pa denna process sadan den tog sig uttryck i det neutrala Sverige aren 1914 till 1921. I fokus för analyserna star samtalet om krigsfangars utsatthet och deras kroppsliga och psykiska lidande. Detta förmedlat genom ögonvittnesskildringar, medicinska fallbeskrivningar och humanitärrättsliga rapporter vilka författats av svenska hjälparbetare och läkare som deltagit i Svenska Röda Korsets insatser för tyska och österrikisk-ungerska krigsfangar i de ryska fanglägren i Sibirien.