Utan titel

Att fylla ar har alltid gett mig en känsla av att allt stannar upp. Man befinner sig i jordens mitt, den som allting kretsar kring. Det är exakt samma känsla som jag hade när mamma dog. Da var det som om klotet slutade snurra alldeles tvärt och i samma stund började jag flyta tyngdlös genom Stockholm och jag hörde inget och trodde att alla andra var lika paverkade som jag. Men alla andra gick stadigt pa marken och tittade inte ens upp pa mig, där jag kryssade planlöst över himlen i tron att jag aldrig skulle komma ner igen.

Hon är vanlig, osynlig, utan titel. Hon kör med pastellfärger och stängd dörr, trots pappas önskan om att hon ska ha sotade ögon och skrika KUKEN! at honom, för da hade han kanske kunnat första. Han är den som avgrundsgrater. Hon är den som tänker att det finns olika sätt att göra uppror pa.
Hon hänger hemma hos Angèle och tillsammans har de en bakblogg. Att fylla plat efter plat med kardemummabullar är ocksa ett sätt att grata.
Hon kastar sig om halsen pa brorsan de fa ganger han kommer hem och hälsar pa. Men han har börjat försvinna. Han är nykär och pluggar langt, langt bort. Hon maste svälja intensivt för att inte grata när han gar.
Hon skiter i pappa men det är svart. Han tar bara över med sina berättelser fran förr om mamma, om hur det var da. Om lungcancer och döden.
Hon tjuvröker i tyst protest pa sitt hemliga ställe i parken. Bara där infinner sig lugnet. Men en dag saknas en cigg i det väl undangömda paketet. Nagon vet. Nagon har sett.

Anna Charlotta Gunnarson ger oss en ra, rolig och rörande roman om sorg och separation och om att ga vidare och fortsätta leva trots att man inte vet hur.

Dettagli