Det skrivs för fa berättelser om sjömän nu när Harry Martinson och Evert Taube mönstrat av. Havet har blivit tomt.
Men i den här saltstänkta skildringen är havet och sjöarna aterigen befolkade.
Här möter vi en ung pojke som fatt jobb som mässkalle pa Ahlmarksbaten M/S Alstern. Ett smäckert lastfartyg vars besättning bestar av en rad färgstaka personligheter. En steward som röker kilometerlanga Pall Mall, en kock som är stum, en ilsken maskinist som doftar vitlök, en motorman som inte far ga iland, en matros som helst vill köra traktor är nagra i denna skara när fartyget seglar genom vindar och drömmar.
Det är ocksa en hyllning till Vänern. En sjö som är oerhört vacker under semesterveckornas sommardagar, men vresig och kall under vinterns stormvindar. Tusentals skeppsvrak ligger idag begravda pa Vänerns botten.
Genom berättelsen, som en underström, far vi följa ett annat Vänerfartyg, som i alla avseende gar ett tragiskt slut till mötes.
Mitt allt detta tuffar M/S Alstern pa, här fangad i ett fängslande sjöluffarreportage.