I tredje klass hade jag en mycket bra fröken som lärde oss att alla kan skriva dikter. Det är snart 40 ar sedan och jag har aldrig slutat att skriva poesi. Mest skriver jag för min egen skull för att sätt ord pa verkligheten, bade den vackra som jag förundras över och den fula som är sa svar att fa grepp om. Jag har skrivit olika mycket i olika faser i livet. Under en period skrev jag flitigt pa skrivarsajten poeter.se. Responsen där gav mig mod till att allt mer dela mina dikter med andra.
Ibland är dikterna langa, ibland bara nagra rader. Ibland lyser solen, ibland är det kallt och mörkt. I denna diktsamling finns en blandning av manga känslor. Precis som i livet.